Nämen kolla, här är jag igen.

Mycket har hänt i mitt liv sedan jag bloggade sist, jag har blivit bredare, äldre och klokare. Jag vet exempelvis att man ska gå över gatan när ljuset lyser grönt och inte rött numera, förr trodde jag att det var tvärtom. Vad den gula färgen gör för nytta har jag fortfarande ingen aning om, det kanske är något jag får reda på strax innan min 20års dag.

En annan sak som har hänt är att en av mina närmsta vänner flyttat till Lund. Ett helt annat land. En helt ny värld. Den här flytten har förändrat mig person, det som jag förut tog för givet är numera flera mil bort och det gör ont, väldigt ont. Josefin Cohens frånvaro har gjort min annars väldigt glada vardag miserabel. Jag gråter mig till sömns, jag skriker åt personalen på ICA och slår ned gamla tanter på bussen för att få ur min ilska. Lund suger. It does. Men jag har kommit fram till att det inte hjälper att vara sur eller ledsen, jag ska istället vara rosenrasande och förkrossad. Haha, skön jag är.

Nu har min text tappat sin mening, vi hörs.


Peyvand, vilken bloggslyna.

För någon vecka sedan bad jag Josefin sätta sig ned och sa att jag hade en dålig nyhet. Jag ville längre inte blogga och valde att avgå som bloggerska i kanske världens mest självklara blogg, en blogg om mode och hästar. Vi nämnde varken ordet häst eller mode i bloggen, men det såg bra ut på headern. Och nu sitter jag här, två veckor senare i Josefins gråa munktröja och skriver i en annan blogg. Känslan av svek är oändlig och jag hoppas att Josefin fortfarande kan se mig som en av sina närmsta vänner. I vått och torrt Cohen, i vått och torrt.

Vi alla vet att den egentliga anledningen till denna acka så betydelselösa comeback är att jag saknat att ta egobilder på min webcam och att min värdelösa humor borde få svängrum någonstans. Hellre att jag drar mina torra skämt här än att jag trakasererar er i det verkliga livet. Jag vet redan nu att min enda  läsare kommer att vara Josefin och Johanna och hälsar er därför välkomna till peyvanda.blogg.se - Bloggen som skrivs av en försvenskad blatte som tror att hon är vit.


RSS 2.0